I kväll är Malmö vackert, jag ryser. Han fattas mig.
Det finns en oro, om framtid och berg som måste bestigas. Famlar i blindo, för första gången på många år. Det är otäckt, men jag vet att det gör mig stark. Han håller min hand på vägen, det gör mig trygg.
En ljummen sommarkväll, ett urdrucket vinglas, Lars Winnerbäck i lurarna. Det är min kväll, min natt. Ensamheten är kanske mer påtaglig än någonsin, men jag känner ändå en trygghet jag aldrig känt innan. Vi kan klara vad som helst.
Fantastisk är ordet som beskriver min sommar så här långt. Han är det bästa som hänt mig. Upptäckten om att inget varar för evigt har tidigare slagit hårt mot mig. Men han står kvar när andra faller. Det vet jag.
Det finns många rader i Winnerbäcks låtar som får mig att le och många andra som får mig att gråta. Nu vill jag dock fokusera på leendet. Det tar mig vidare, det får mig att må.
"och alldeles nyss
fick jag lyssna till ditt skratt
du berättade att du saknar mig inatt
det gör jag med"
Känslan med honom är svår att slå. Jag undrar om det någonsin går.
den 3 juli 2009
den 26 maj 2009
Ett hjärta av längtan
Trycker på play. Vet inte vad jag ska få höra. Väntar på hans röst. De första orden spräcker den förväntansfulla tystnaden och musiken kommer ur högtalarna i en fin melodi. Det är hans egna ord. Så vackra, tillsammans bildande en historia. Om oss.
De små håren reser sig som i givakt över hela min kropp. Magen suger till och fjärilarna börjar röra på sig. Kan inte förstå hur underbar han är. Hur klyschigt det än låter så tror jag i den stunden att jag drömmer. Nyper mig inte i armen, för är det en dröm vill jag inte vakna.
För varje lite rad han sjunger bubblar känslorna mer och mer. Det blir tillslut en översvämning och jag kan inte hejda gråten. Tårarna symboliserar mer än jag först förstår. Vet inte ifall jag kan definiera känslorna riktigt än, men en är i alla fall lycka.
Detta är kvällens låt. För alltid.
För honom var detta ett utlämnade, en sak han aldrig tidigare gjort. Han gav mig det med full tilit och jag lovar att jag ska vårda det ömt. Jag funderar på om det finns något finare man kan göra, än det han just gjort för mig.
Finner inga fler ord. I natt är jag mållös, men oändligt glad.
De små håren reser sig som i givakt över hela min kropp. Magen suger till och fjärilarna börjar röra på sig. Kan inte förstå hur underbar han är. Hur klyschigt det än låter så tror jag i den stunden att jag drömmer. Nyper mig inte i armen, för är det en dröm vill jag inte vakna.
För varje lite rad han sjunger bubblar känslorna mer och mer. Det blir tillslut en översvämning och jag kan inte hejda gråten. Tårarna symboliserar mer än jag först förstår. Vet inte ifall jag kan definiera känslorna riktigt än, men en är i alla fall lycka.
Detta är kvällens låt. För alltid.
För honom var detta ett utlämnade, en sak han aldrig tidigare gjort. Han gav mig det med full tilit och jag lovar att jag ska vårda det ömt. Jag funderar på om det finns något finare man kan göra, än det han just gjort för mig.
Finner inga fler ord. I natt är jag mållös, men oändligt glad.
den 18 maj 2009
Till smärtan
Jag vet ej om fullare fröjd står att nå,
än när läpparna skälva av gråt,
om vi någonsin leva så gränslöst som då,
när pannan av ångest är våt.
Och ingen kom så hel och ren,
till lyckans vardagssal,
som den som var med sig själv allen,
en natt i skakande kval.
Dan Andersson, En spelmans visor.
Tror att jag har hittat en första dikt som jag verkligen kan känna och förstå. Mannen med hundögon gav mig diktsamlingen med hans favoritpoet. Poesi har aldrig varit lätt för mig. Har svårt att förstå, känna. Ofta kännt mig så grund när jag velat läsa. Undrat om mitt djup inte funnits.
När jag hittade denna dikt i min rosa fina samling fick jag en liten tröst. Dan Andersson hjälpte mig hitta djupet som jag vet finns. Jag har mannen med hundögon att tacka.
än när läpparna skälva av gråt,
om vi någonsin leva så gränslöst som då,
när pannan av ångest är våt.
Och ingen kom så hel och ren,
till lyckans vardagssal,
som den som var med sig själv allen,
en natt i skakande kval.
Dan Andersson, En spelmans visor.
Tror att jag har hittat en första dikt som jag verkligen kan känna och förstå. Mannen med hundögon gav mig diktsamlingen med hans favoritpoet. Poesi har aldrig varit lätt för mig. Har svårt att förstå, känna. Ofta kännt mig så grund när jag velat läsa. Undrat om mitt djup inte funnits.
När jag hittade denna dikt i min rosa fina samling fick jag en liten tröst. Dan Andersson hjälpte mig hitta djupet som jag vet finns. Jag har mannen med hundögon att tacka.
den 3 maj 2009
Tills dess du måste gå
Börjar bli rädd. Förväntningarna är oundvikliga, jag vet vad jag hoppas på. LeMarc väcker känslorna.
"Kommande dagar är ett främmande land
Där allting ser så annorlunda ut
Så fråga mej inte vad som ska hända
Jag vill inte tänka den tanken till slut"
Han kommer närmare mig, vi kommer närmare varandra. Min första tanke och känsla är att välkomna honom med öppen famn. Sedan sluter jag mig. Vågar knappt tänka. Vågar knappt känna.
"Är du säker på att du vet vad du gör, att du vågar"?
Samtidigt vill jag inget hellre än att kasta mig framstupa. Rakt ut i härligheten. Rakt ut i ovissheten. Rakt ut i hans famn.
"Du är speciell
Du passar mej precis
Allt brokigt som är du
Så operfekt på något vis
Du bär ditt livs historia
Som en rostig gammal gloria
Men du är bra"
Kan sitta hela dagen och lyssna på underbara Peter LeMarc. Det är nog också så det kommer bli. Det är skönt att någon annan sätter ord på mina känslor emellanåt. Det är också fantastiskt hur han träffar så rätt med sina rader.
"Så gott att må gott igen"
"Kommande dagar är ett främmande land
Där allting ser så annorlunda ut
Så fråga mej inte vad som ska hända
Jag vill inte tänka den tanken till slut"
Han kommer närmare mig, vi kommer närmare varandra. Min första tanke och känsla är att välkomna honom med öppen famn. Sedan sluter jag mig. Vågar knappt tänka. Vågar knappt känna.
"Är du säker på att du vet vad du gör, att du vågar"?
Samtidigt vill jag inget hellre än att kasta mig framstupa. Rakt ut i härligheten. Rakt ut i ovissheten. Rakt ut i hans famn.
"Du är speciell
Du passar mej precis
Allt brokigt som är du
Så operfekt på något vis
Du bär ditt livs historia
Som en rostig gammal gloria
Men du är bra"
Kan sitta hela dagen och lyssna på underbara Peter LeMarc. Det är nog också så det kommer bli. Det är skönt att någon annan sätter ord på mina känslor emellanåt. Det är också fantastiskt hur han träffar så rätt med sina rader.
"Så gott att må gott igen"
den 20 april 2009
I want you
Med Bob Dylan.
Han tipsar mig hela tiden om fina låtar. Vi bestämmer ofta kvällens låt ihop. Lyssnar på två olika håll och drömmer oss bort.
Båda två målar bilder, han har bilder för ett helt galleri nu säger han. Det är både skrämmande och härligt. Vi har pratat om det, båda vet vad som gäller. Men ingen vill bli besviken.
Distansen är ett hinder för oss. Tre veckor kvar tills vi får umgås nära. Det blir spännande att se hur det känns då.
Idag känns det härligt.
Han tipsar mig hela tiden om fina låtar. Vi bestämmer ofta kvällens låt ihop. Lyssnar på två olika håll och drömmer oss bort.
Båda två målar bilder, han har bilder för ett helt galleri nu säger han. Det är både skrämmande och härligt. Vi har pratat om det, båda vet vad som gäller. Men ingen vill bli besviken.
Distansen är ett hinder för oss. Tre veckor kvar tills vi får umgås nära. Det blir spännande att se hur det känns då.
Idag känns det härligt.
den 14 april 2009
Ett rus
Jag känner honom knappt, men presenten jag fick av honom värmer. Den är genomtänkt och personlig, han har lyssnat på mina ord.
Både en utmaning att fördjupa mig i något nytt och en berättelse om oss, som kanske kommer att utvecklas. Det är svårt och veta hur det kommer bli, egentligen vill jag inte tänka på det heller. Jag lever här och nu och ler denna kväll när jag läser vad han skrivit.
"på korten är det du och jag när vi buggade loss på Palace, ett är för att du går din egen väg, ett är för att vi lär känna varandra, och det sista är för att vi inte vet vad som händer i framitden"
Han träffar så rätt. Why dance to someone else´s tune? Jag gillar det skarpt.
Både en utmaning att fördjupa mig i något nytt och en berättelse om oss, som kanske kommer att utvecklas. Det är svårt och veta hur det kommer bli, egentligen vill jag inte tänka på det heller. Jag lever här och nu och ler denna kväll när jag läser vad han skrivit.
"på korten är det du och jag när vi buggade loss på Palace, ett är för att du går din egen väg, ett är för att vi lär känna varandra, och det sista är för att vi inte vet vad som händer i framitden"
Han träffar så rätt. Why dance to someone else´s tune? Jag gillar det skarpt.
den 6 april 2009
Fix you
Den berör så oerhört. Orden går rakt in i mitt bröst och känslorna bubblar inom mig. Jag lyssnar på den medan jag ligger i sängen och skriver några rader i min dagbok. Jag gråter. Stilla, fridfullt och skört. Det känns så bra, så fint. Tårarna är lika välkomna som solen som strilar in genom mina rullgardiner om morgonen. De är glädjetårar som väcker mig till liv.
Jag minns våra torsdagskvällar än. Efter klockan 22 visste jag att han skulle ringa. Vissa kvällar satt jag och väntade vid telefonen, andra kvällar låg jag i sängen, stendöd efter en mörbultande handbollsträning. Hur det än var så betydde de där torsdagskvällarna allt för mig. Vi pratade, skrattade, grät och kom ikapp. Det var vår stund, kvalitetstid, pappa-dottertid.
Flera år efter händelsen kollade jag fortfarande på almanackan och undrade om det inte var torsdag snart. Vanor är svåra att bryta, vissa vanor vill man inte bryta.
When the tears come streaming down your face
When you lose something you can´t replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?
Nu mer försöker jag tända ett ljus vid hans foto varje kväll. För att ha vår stund, kvalitetstid, pappa-dottertid. Jag vet att han ler, precis som jag.
Jag minns våra torsdagskvällar än. Efter klockan 22 visste jag att han skulle ringa. Vissa kvällar satt jag och väntade vid telefonen, andra kvällar låg jag i sängen, stendöd efter en mörbultande handbollsträning. Hur det än var så betydde de där torsdagskvällarna allt för mig. Vi pratade, skrattade, grät och kom ikapp. Det var vår stund, kvalitetstid, pappa-dottertid.
Flera år efter händelsen kollade jag fortfarande på almanackan och undrade om det inte var torsdag snart. Vanor är svåra att bryta, vissa vanor vill man inte bryta.
When the tears come streaming down your face
When you lose something you can´t replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?
Nu mer försöker jag tända ett ljus vid hans foto varje kväll. För att ha vår stund, kvalitetstid, pappa-dottertid. Jag vet att han ler, precis som jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
